Första timmarna i Bogotá
När planet landar i Bogotá möts vi alla av en varm och skön bris. Utifrån flygplatsens fönster ses ståtliga berg längs med horisonten och ett myller av livfulla hus, broar och trafik. De flesta man ser bär på munskydd, både innanför och utanför flygplatsen. I tullkön börjar jag och grannen som satt bredvid mig på planet hit, en munskyddslös Colombian som bor i Nice, prata med en yngling som nyss var borta i Afrika med sina kamrater och tävlade i fäktning. Vad kul att höra att ungdomarna på landet får stöd och sponsring att ägna sig åt idrott och kreativa saker, tänker jag. Varför har du inte på dig munskydd frågar jag honom. De tog slut säger han med sitt bländande leende och fortsätter; man vill ju inte ta på sig ett gammalt munskydd, det vore ju ohygieniskt... Flygplansgrannen skänker honom ett skydd när en uniformerad dam med afrikanskt utseende kommer och säger åt honom att ta på sig ett sådant en god stund senare. Samma dam frågar oss efter våra vaccinationsintyg. Jag säger
