Gyllene tillfället att skapa musik och rörelse med vänner trängde undan smärtan efter ett uppbrott i cyberrymden

      Att spela med Sapientia och Bruno Souza på Nytorgsfesten iochmed vår Singer-songwriter Show har lämnat en varm och underbar känsla i mig! Trots att publiken satt lite för långt borta för att vi skulle känna den där härligt intima känslan med dem, så var det många som blev glada och klappade händerna av showen. Och de vackra minnena dröjer sig kvar på näthinnan; den genomsyrande värmen och välbehaget i luften när jag spelade första låten på vår repertoar; Dance Around, medan Sofie fyndigt tog och dansade och virvlade runt, spelandes triangel på fuskgräsmattan och Bruno glatt kompade det hela... Och när jag spelade Together we are Strong och min hund Djingis Khan tog sig loss från sin plats under bordet för att gå och sitta i ännu mer skugga bland publiken... Då jag fick säga högt i micken; okey, jag behöver hjälp med att hålla i vovven annars kan jag inte sjunga Together we are Strong... det hela blev så klockrent! Gigget hade även en terapeutisk inverkan på mig nästa dag då jag behövde lite tröst då en kompis till mig som jag trodde jag stod mig närmare än så, unfriendade och blockerade vår chatt på messenger/ Facebook. Hen hade blivit sur på grund av en kommentar som jag skrivit på en av hens poster som hen inte uppskattade... Jag blev till en början inte särskilt ledsen för det kändes som att hen handlat i affekt och att vi säkerligen kommer ses i det riktiga livet igen, någon gång förr eller senare, om det vill sig. När det hände igår, så kunde jag alltid ändå välja att befinna mig i musikens gyllene lund med mina vänner igen. Efterdyningarna av att ge och ta emot sådan kärleksfull musik på gigget hade ju fullkomligt genomsyrat min varelse... Låtar som Skymning över Stockholm, som Sofie har skrivit och framförde i Söndags, växte sig starkare inom mig. Min nobbande kompis gärning lämnade en blå känsla likt den som Sofie sjunger om i sin låt, men det nedåtgående solens gyllene övertag gjorde mig samtidigt helt övertygad om att saker blev som de bör. Och fantastiskt nog öppnade sig en ny dörr samtidigt; min vän från efter-gymnasietiden sa till mig i telefon att han gärna blir kompis med mig på fejan! Och det utan att han visste vad som hänt mellan mig och den andra personen... Denna nyhet fick jag höra medan solen var på väg att gå ner och det var just som i låten Skymning över Stockholm, men då kände jag istället att den dominerande känslan var och fortfarande är Guld, inte blå. En härlig sanning och insikt lös inom mig; 

     Är vi på vänskapens och kärlekens gyllene väg så öppnas alltid nya vägar när gamla stängs och vi har då mest anledning att vara tacksamma över Livets gåvor och generositet. Råkar vi då och då snubbla eller ramla, så kommer alltid en eller ett par härliga medmänniskor och hjälper upp på fötter igen... Och fast man kan vara säker på att det mesta som händer i det riktiga livet även sker mellan människor på Facebook och andra sighter, så är det avgörande det som sker i det riktiga livet. Det är här vi på riktigt kan ses, kramas, dela och känna oss upplyfta av magiska stunder med musik, dans och poetisk samvaro.