Livets Magi, Vegonorm och den Kollektiva Kraften

    Med bultande hjärta men lätt som en sommarfjäril stiger jag in i vagnen före alla andra och tar bestämda steg mot reklamskylten som där hänger, lika lockande som en frukt dinglandes från ett höstens träd. Men redan halvägs inser jag att jag står inför ett svårt val, och blott en sekunds tid får jag på mig att bestämma om ; jag ska plocka ner skylten eller låta den va kvar. Det är inte ett så lätt val, för reklamen som den refekterar är för en vara så oskyldig och lockande såsom det gröna vårgräset är för haren, som smultrona är för småbarna och som molnen är för himmlen. De hör ihop. Så är det bara...
I en tid då alla känner till att klimatkrisen har mycket, ja, nästan allt att göra med för mycket och för hög konsumtion av animalier, så passar denna skylt så bra in i den här vagnen, så jag VILL inte ta ner den. Jag tvekar.. men som sagt bara en eller två sekunder, för folk står bakom mig och vill fylla sätena, tåget ska snart rulla in mot stan och jag, jag måste agera snabbt!
Så jag tar ner den snabbt och vänder mig om, träffar på några förvånade ressenärer, går förbi dem bestämt och just när jag ska ut ur vagnen, ja, då står han där, öhmmm konduktören... med en arg blick. Jag får fram.. äh, jag ska bara... låna den...
Nej det ska du inte alls göra! vräser han tillbaka på sin arabiska brytning, och tar the sign häftigt ifrån mig, går in i vagnen och sätter upp den igen, folk tittar, vänder sig om, tittar på mig, ser frågandes ut. Några på perrongen också...
Jag känner...... lättnad! " usch, vad skönt! att jag slapp  DEN dåliga karman" vecklar ut sig i min skalle och så snart som tåget åter börjar rulla ut från perrongen, med konduktören som blev till hjälte, först då börjar jag prata med dem som stirrar kvar på mig. Ja, jag brukar ibland ta ner skyltar och återanvända dem säger jag... men den här ville jag inte ta ner... jag hade fel, avrundar jag och går därifrån mot en rosa solnedgång, men konstigt nog, med ett leende på läpparna.
    På grund av: budskapet på reklamskylten:  ät mera sojakött! ja, alltså mindre animaliskt och mera plant-baserat! det var reklam för sojakötttorrvara... suveränt ju!
Denna händelse hände mig för ett par dagar sen. Jag var ivrig, alldelles full i iver... att skissa ner mina idéer, äntligen på ett stort... papper. Det är som att jag förstår saker och ting mycket bättre när jag ser dem utanför mig. Som att jag då kan begripa hur alla mina flaxande tankar hänger samman. Oh jag behövde skylten för att: fokusera.
Ja, fokusera, för vad är inte svårare i denna värld?! Det är så mycket som bara hänger i luften... så många viljor... så lite tid ibland... så mycket hit och dit och frågan; när ska jag / vi äntligen få det att hända? Manifestera våra drömmar, ta tag i saker, leva ut viljan... och föresten, vad är viljan?
  Ja, just det,viljan... och när jag tänker tillbaka på denna till synes lilla händelse i mitt liv, så förstår jag att jag börjar förstå. Att jag börjar förstå vad jag vill, exakt vad jag vill... denna händelse var så perfekt i sitt förlopp att jag önskar inget annat än att föreviga den och reproducera den i din och dina vänners medvetande! Ät sojakött, ät sojakött, ät mera sojakött...
  Näe, jag skojar bara... det som ju var viktigaste i det här fallet är att livet självt har bevisat det för mig, nämligen att vissa budskap har ett beskydd! Ja, precis.... det kanske låter konstigt, men så är det faktiskt... Veganska ersättningar till de unkna, gammaldags köttprodukterna sprider ut sig på marknaden och har en sådan fin och positiv energi om sig, att tillochmed inrutade konduktörer på saltsjöbanan i blåa nacka bemödar sig med att låta dem vara kvar...
Allt är som det ska, jag kan lungt gå hem och offra känslan av att adbusta eller återanvända ännu en tråkig skylt mot känslan av att världen är på väg mot en snällare plats.

Nu kanske nån invänder: konduktören hade väl stått upp för att beskydda vilken skylt som helst!
Men jag kan berätta för er, mina vänner att fast så kanske är fallet, så har en liknande sak inte hänt mig på mina circa 15 år som återvinningskonstnär och adbustare. Och jag tror inte på slumpen. Är det till exempel någon slump att du läser den här bloggen?
Att både du och jag upplevde att förra sommarens värmebölja var outhärdlig och att något var fel?
Var själva värmeböljan en slump?
Finns det inga konsekvenser för vårt agerande, såväl på det personliga som på det kollektiva, planet?

Att tro på slumpen är som att tro att vårt agerande inte har några konsekvenser...
Fast vi gång på gång märker att den har. Och budskapet visar sig varje gång vi gör nåt fel eller nåt rätt, antingen mår vi bra eller inte så bra efter ett visst agerande. Antingen blir vi belönade utav livet, eller så blir vi bestraffade med en malande känsla av att detta inte var så bra. Antingen har vi lärt oss vår läxa, eller inte och då slås vi av samma budskap om och om igen, till vi förstår. Det är livets mekanik, det är inyggt i vårt självaste medvetande... att lära oss något eller om ni hellre vill, att bli påminda om något som vi redan vet.

Så vad har jag lärt mig utav det här?
Jag har insett att de finare budskapen, dom som är här för att rädda oss och planeten, för att bidra till en godare hälsa och välmående, har ett beskydd! De människor som förespråkar dem har ett beskydd och dom varor vars konsumtion står för en omställning av samhället mot det bättre har en sådan klar och lockande strålglans att vi inte längre kommer kunna motstå dem. Världen är, om vi tillåter den, på väg till att omfamna Vegonormen, sakta men säkert, helt och hållet!
Jag har även lärt mig att aldrig, oavsett hur fina mina avsikter är, ta ner en skylt med reklam för vegoprodukter. Till kreativa spurtar finns det andra reklam som kan bojkottas: reklam som uppmuntrar till spelberoende, konsumtion av varor som skadar hälsan eller planetens och djurens överlevnad...   

Och om vi tänker på det kollektiva planet... vad har vi lärt oss utav förra sommarens extrema torka och hetta runtom i världen? och hur skulle min lilla händelse och insikt användas för att ta lärdom?

Jag tror att svaren finns inbakta i det som hände mig. Och det som händer oss alla...
Det krävs några rejäla stunder av reflekterande för att nå fram till insikt. Jag låter sådana ske, varje gång jag undrar varför något blev eller inte blev, som jag trodde, som jag helst ville... varje vecka, för mig oftast mest på måndagar, månens dag, den reflekterande kraftens dag. Likaså tidigt på morgonen eller senare på kvällen, före och efter händelserna...
Så nu när vi står inför en ny vår och en ny sommar, vill jag uppmuntra alla att reflektera extra mycket och rikta sin vilja... Vad får dig, men inte bara dig, att må riktigt bra och vad får dig att helst vilja gå under jorden? Har du funderat på andra varelsers lycka eller olycka som kan ha att göra med din njutning? Om vi skulle leka med den filosofiska idéen att vi alla är ett, vad skulle hända om du bytte roller med dom du interagerar? Hur mår vi alla, egentligen?

Reflektera... För alla måste göra det jobbet själva, det är så vi, på det personliga, som på det kollektiva planet, kan nå fram till förändring... och förhoppningsvis en aha-upplevelse!  
  

   
     

Beskydd

Karmatåg

Sync

Kommentarer

  1. Ta gärna ner skyltarna som finns i tunnelbanan, där finns inga konduktörer så där är det lättare.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar