Vatten och Mobilfasta, Äntligen!

   

    Länge har jag velat det och nu äntligen har jag vågat och bemödat mig med att ta steget! Märker att så mycket faller på plats, nu när jag väl prövar... Att vattenfasta under en och en halv dag, kort som det må verka, är för mig klivet in i en helt ny fantastiskt renande tillvaro. Och jag mår så bra säger jag såhär efter de första 40 timmarna, så det kan tillochmed bli fler dagar, vi får se..

    Vi går med bestämda steg mot Källan, den som ligger djupt belägen i Tenntorpskogen i Nacka Reservatet. Bestämda steg behövs för snön yr omkring och blåsten denna dag får öronen att kännas som att de snart ska domna av. Egentligen brinner de av kyla, precis som längtan inom oss brinner för att gå och hämta vatten vid just den här källan som folk har gjort sedan urminnes tider. Det känns storartat och det särskillt just eftersom det för mig innebär starten på ett helt nytt äventyr här i livet; att utforska vattenfastans enkla men effektiva rening och medicin. 

      Rening från vad ? kanske läsaren frågar sig. Rening från allt man kan komma på, om man följer fastans principer, att utesluta sådant som man vill vila ifrån, speciellt allt onödigt som i för stora proportioner belastar kroppen och psyket. Oftast innebär det ju huvudsakligen mat, men vanligtvis även jobb, onödigt socialt umgänge, shopping, och vanor som tömmer en på energi.  

     Som tur är så har min vattenrening även synkat med att en väldigt välvillig och följsam hustomte har hjälpt mig på traven. Den möjliggjorde igår kväll, precis någon timme efter det att jag hade påbörjat fastan, att jag även kunde låta bli att använda mobilen på ett helt dygn! Jag lovar er, kära läsare, jag kan inte förklara det på något annat sätt. På kvällen precis runt kl.21, efter flitigt användande så la jag ifrån mig mobilen och glömde sedan vart jag lagt den. Dagen därpå letade jag flera gånger runt i lägenheten och särskilt i mitt rum där jag tyckte mig ha hört den, men utan resultat. Och precis 24 timmar senare så ser jag den plötsligt på bokhyllan rakt bakom där jag sover! Men där har jag ju tittat! Lillvätten har alltså antingen tagit den och busat omkring med den någon annan stans eller så har den gjort mobilen osynlig för mig. Eller så har den med ett knäpp av fingrarna lekt med mitt minne. Hursomhelst så är jag mycket tacksam för dess finurliga påhitt. Då kunde jag även ta ett break från mobilen, en ständig källa till förströelse. Ok, jag erkänner, det kan även ha varit mitt högra jag som utförde den nödvändiga manövern. En ängel eller så kan även ligga bakom, men för skojs skull känns det kul att tänka att det var en vätt eller hustomte, kanske till och med ett skogsknytt därifrån Nacka Reservatet där Sandakällan ligger. 

   Gissa vad glad jag ändå blev att hitta den eller rättare sagt att vätten gjorde den fullt synlig igen! Den är ju ändå en källa till mycket glädje då kontakten med de kära vännerna upprätthålls tack vare den. 

     Men nu så sa jag något inte helt sanningsenligt vill jag tillägga. Kontakten mellan mig och mina kära vänner är alltid på, även utan mobil. Jag känner deras närvaro i mig som varmt lysande ljus av olika färg och form i mitt inre. De ger mig kraft och mod att göra det jag företar mig och humorn emellan oss skänker ett gott skratt emellanåt. Mitt ljus använder de också att nära sig med, det känner jag igenom vår själsliga förbindelse. Telepatin och känslan mellan oss är helt enkelt påtaglig. Man bara vet att de tänker på en ibland och alla de äventyr och händelser vi är med om ekar som ringar på vår kosmiska sjös önskebrunn. Men det är klart, för att upprätthålla fysisk kontakt så behövs ju mobilen i dagens samhälle då våra gamla vägginkopplade telefoner i princip är utfasade.

                                    💦💦💦

   Så tillbaka till fastan. Efter 40 timmars fasta mår jag väldigt bra, överallt vill jag påstå. På något sätt faller mycket på sin plats när jag stannar upp och hinner med sådant som jag längtat efter att göra men förträngt eller bara inte hunnit eller orkat med. Känner att jag visserligen befinner mig i de Upptinade Drömmars Palats, rent andemässigt 💖... och det är så skönt att känna vattnets uppfriskande kraft sippra igenom en! Mentalt är det skönt att inte tänka på att vare sig äta eller laga mat. Skönt att ordna och rensa en del hemma. Skönt att se ögonen mina klarare, friskare. Skönt att ge sig hän musiken, dansen, barnen, hundarna, konsten, och bloggandet, min själs passioner. Skönt att bara njuta av doften av banan när jag ger denna gudomliga frukt till min 16-åriga bananälskande hund Flow och för omväxlings skull låta bli att äta själv! Skönt att knappt behöva borsta tänderna och slippa tömma tarmen hela tiden... Så ordentligt skönt, allting. 

     Ja, allting förutom hungern förstås, men även om den svider, särskilt första kvällen efter sista måltiden, så blir den bara svagare och svagare när jag sätter mig över den. Det som händer mig härnäst kan enklast beskrivas med följande berättelse:   

      Vattengudinnan med den lysande diamantspäckade kronan har nu äntligen tagit kommandot. Med kärleksbägaren i topp har den satt sig på det vilda och till synes otämjbara Lejonet som vi kallar för Hungern. Med Livets Vatten i styrande hand har vi istället styrt kosan mot grönare ängar. Lejonet var först ursinnig, det ville bara ha mer och mer och mer mat och allt möjligt annat för att mätta dess oerhörda rastlöshet och mage... det vräste och fräste utav hejdundrans kraft och ville till och med äta upp mig i sin iver att fylla sig själv med Något, utan att ens förstå att det då skulle utrota sig själv. Min räddning var den stora dunken med naturvatten som jag hade fyllt på vid Sandakällan... Med omtänksamma tag hällde jag halva dunkens innehåll på djuret under hela första dagen och andra halvans innehåll dagen därpå.  Redan efter en en kvarts dunk lugnade sig lejonet märkbart. Det väldiga odjuret la sig då på rygg och erkände en hemlighet; det var så tacksamt för att nu ett tag bara få Livets Vatten! Att få dricka ordentligt av det! Det hade dessförinnan fått i sig alldeles för mycket mat å annat smått och gott då det gluffsat i sig utan att vare sig tänka sig för eller tugga ordentligt. Och nu ville det bara skölja bort överskottshettan då den fått magvred av att försöka smälta allting som bara låg i kistan och jäste. En stor förtvivlan och törst hade kommit över den iochmed illamåendet efter allt gluffsande. Ingenting annat hjälpte förutom det viktigaste, Livets Vatten. Nu blundade det väldiga vilddjuret och tackade mig innerligt. Jag la huvudet på dess stora håriga bröstkorg och lyssnade på dess nu mer harmoniska hjärtslag. Stundom så flämtade den till, tittade med sina stora vilda ögon på mig och undrade; kommer jag verkligen att klara det här?! Ja, sa en trygg röst inom mig. Jag vet att du kommer det hörde jag mig själv säga. Snart kunde vi resa oss upp igen och styra kos mot våra drömmars höjder och palats. Tack sa ock jag till Lejonet. Utan dig hade jag inte varit människa och inte kunnat veta på ett djupare plan vad jag vill och behöver, vad jag hungrar efter... tack för att du berättar det för mig. Tack för din varma passion och kraft! Tack för allt det härliga du drar till dig. Kom bara ihåg att det är jag, Själen, viljans härskarinna som kan leda dig så att vi båda får i oss det vi mest behöver och och är bra för oss och kom ihåg att du, liksom allt annat levande först och främst består av och behöver; Livets Vatten!

                        💦 🌻 ☀️🌻💦🌻☀️🌻💦

     Själen och viljans kraft är det starkaste som finns och denna kur är ett bevis och en bekräftelse på det. Det är även ett sätt att helt enkelt bli och känna sig starkare än sina mänskliga drifter, de som annars oftast styr oss både hit och dit, ja, i vanliga fall. 

     Jag vill ändå understryka att vattenfasta är en riktig prövning. Det behövs disciplin och en vilja av stål, och tror man inte man har den så blir det svårt att genomföra fastan. Jag valde att förlänga min fasta till 3 dagar istället för bara en dag, som var tanken från början. Jag erkänner att det stundtals har varit mycket tufft. Jag har nog haft tur också. Att det blev lysande sol och vackra vinterdag som stärkte mig på andra fastedagen och motiverade mig att fortsätta... Mådde prima stundtals. Och att jag precis innan fastan talade med vänner varav den ene precis höll på att genomgå en 3 dagars/ 72 timmars fasta och den andre hade genomlevt hela 27 dagars, båda med enbart vatten. Den andre vännen berättade att han även hade svimmat efter ca 3 veckor, men det berodde delvis på att han stigit upp för snabbt ur ett bad. Sånt man alltså får passa sig för! Han hade då fått dricka juice av sin mentor de sista dagarna av fastän, förståeligt nog.

Tips om man vill prova på att vattenfasta:

    Det handlar nog att få sin källa till energi från andra saker än just mat. Som till exempel meditation, andningsövningar, och kontakt med själens vilja. Och rent fysiskt kan man ju få mycket kraft av naturen. Att passa på och supa in solens värme och energi ett bra tag är som sagt stärkande. När man är ute på promenad är det lätt att glömma bort hungern. Det är väl hemma som det trotsiga lejonet som kallas för hungern börjar snabbt smyga sig på och även en genomträngande kylan göra sig påmind. Så, även hemma, ta på dig ordentligt med kläder! Dansa runt, gör gärna lite yoga, en  avslappningsövning och sätt dig sedan och gör något du tycker är kul.

   Man kan definitivt känna sig lite skakig på  morgonen när utrensningarna är i full gång. Då får man lugna sig och andas djupt, dricka mera vatten och gärna duscha och scrubba huden. På natten har man ju svettats rätt rejält, märkte jag. 

Slutsats av min upplevelse

   När jag skriver klart detta blogginlägg här jag om bara några timmar fullföljt min 3 dagars (72 timmars) fasta. Den kändes fin och särskilt att hämta vatten från Sandakällan, en underbart magisk plats ju. En sak vill jag dock påpeka och det är att man inte riktigt blir lika pigg och hög på livet som när man juicefastar, se gärna mitt inlägg från hösten 2020. Och när jag tänker efter så är det tror jag för att man inte belönar kroppen på samma sätt. Det är mera jobb att stå och göra juicer, men det är även något som man mår väldigt bra av, ja, egentligen bättre än att bara dricka vatten, även om det är det friskaste källvatten man har tillgång till. Det är helt enkelt en beaktansvärd kärlekshandling till sig själv och andra att juicea. Vitaminbomben som Moder Jord då skänker oss upplevs underbart för synen och alla andra känselorganen. Men har man ingen tillgång till juicemaskin så är vattenfastan definitivt värd att prova, gärna 3 dagars så att det blir en riktig uppmaning. Om man inte har gjort en sådan fasta förut så kan jag nog rekommendera 40 timmar till att börja med. Helst ska man dock göra den på sommaren på grund av att kroppstemperaturen sjunger rätt så rejält vilket i sin tur måste bero på de ringa kalorierna man får i sig. En av de fina effekterna av att vattenfasta är att sömnbehovet minskar. Det märkte jag inte första natten för då sov jag som en stock, när hungern väl hade gett sig. Andra dagen och påföljande dagar efter fastan har effekten dock hållit i sig. Jag som lever ett väldigt aktivt liv med dans, konstnärliga projekt, barn och hundar har blivit väldigt trött och kunnat sova i tid när det väl är läggdags, för mig brukar det vara runt 22.30 och sedan vaknat strax efter 3 på natten och känt mig någorsålunda pigg. På andra fastedagen då detta hände gick jag upp, drack vatten och donade med mitt, mediterade sedan och sov sedan 20 minuter innan det var dags att gå upp, väcka barnen och ge dem frukost. Jag hade energi nog att springa till tåget med en kärra full av dunkar och sedan åka på en flera timmar lång utflykt till Sandakällan igen, denna gång med min ena hund, energisprudlaren Djingis Khan och hämta nytt vatten då det höll på att ta slut. Väl hemma igen var det enda jag förmådde att göra, förutom att ta hand om den andra vovven, 16-åriga, Flow, att vila och meditera ett bra tag. På eftermiddagen, efter jobb med musiken i hemmastudion, så hade en stund av vila och återhämtning behövts innan barnen kom hem från skolan. Sammanfattningsvis vill jag säga att jag tror att det överlag är positivt att man inte behöver sova lika mycket, men att det är viktigt att lyssna på vad kroppen säger och vila regelbundet under dagen för att kunna må bra under tiden man fastar och även efteråt då denna effekt med flera timmars mindre sömnbehov håller i sig även efter fastan, såvida man inte äter för tung mat på kvällen. 

        Efter den här fastan har jag tänkt fortsätta med flera dagars fasta en gång i månaden. Som det är nu har jag redan en dag i veckan då jag bara äter rawfood, frukt, grönt och smoothies. Kanske provar jag vännen, 70-nåntingåriga Agnetas tips: att göra juice och blanda med vattnet som man dricker. Då behöver man inte stå och göra juice flera gånger om dagen och det kan vara skönt om man har mycket annat att göra. Hon vätskefastade i hela 24 dagar i sina yngre år och då drack hon även stärkande nässelvatten och blev sådär härligt psykadeliskt hög på bara det, har hon berättat för mig. 

    Det jag ändå är djupt glad och tacksam för vid denna fastans slut är att med Moder Jords enkla medel och välsignade gåva, naturvattnet, ha tränat själens vilja och disciplin  Det för mig är vägen till självförverkligande, att känna och leva i sin sanna kraft och vara i kontakt med sin fulla potential.

Musik som länkar till min vattenfasta

    År 2004 eller 2005 skrev jag låten Walking on the Water, som jag nu länkar till nedan. Inte förrän såhär, 17/18 år senare förstår jag den fulla innebörden av min Låt! Ursprungstanken till låten är att utrrycka kärlek, vördnad och förundran till urelementet Vattnet och naturens frikostighet med detta ämne. Med min kristna bakgrund har jag även alltid funderat på om Jesus verkligen gick på vattnet. Det är därför jag sjunger:

 "I'm walking on the water", one two three, one two three, four, I'm walking on the Water, and it feels just like it did before and more, when I walk on water, I talk to God, I'm talking to Godess, yes...

 Såhär efter min fasta tror jag att han vattenfastade helt enkelt.  Folk brukar ju säga att någon går på nånting om någon går på droger. Jag tror därför att det har blivit ett missförstånd med att han gick på vattnet. Han vattenfastade helt enkelt, upplevde högre och närmare kontakt med Gud, vilket är en upplevelse jag också fick eftersom jag själv upplever att jag kom närmare min själ, livs väg och ande när jag vattenfastade. Jag tror han blev en riktig hejare på att vattenfasta och gjorde det i riktigt långa perioder innan han förmodligen, ja, enligt bibeln iallafall ska ha fastat utan mat och vatten i öknen i hela 40 dagar... Det känns ju verkligen övernaturligt, men jag tror mina vänner att han, som den upplysta mästaren han var, gjorde det på riktigt. Det är ju sådana krafter man kan uppleva att man får kontakt med när man börjar utforska vetskapen att allt år möjligt och att skapelsen och livet är ett sant mirakel.

Länk:

Walking on the Water, skriven och framförd av mig, Derlyflow och inspelad i september 2008         

Man passerar oftast Sickla på vägen till Tenntorp där Sandakällan ligger.

En av 3 rör som det friska naturvattnet flödar ymnigt ifrån.

Soluppgång vid Sandakällan då jag besökte den senast idag den 2/2 2022

Hunden Djingis utforskar Sandakällan. Han badade glatt och forsade runt som en glad tok här idag.

Hundarna Flow och Djingis älskar källvatten och sol, ja, fri energi!

Här med min vän, Flows och mitt fan, Agneta som precis som vi gillar att fasta och bli naturligt höga på Livet!

Flow har fått sitt namn efter det underbara fenomenet Flöde, precis som vattnet flödar fritt så flödar hundars kärlek och energi till människan obehindrat, ja, om allt står rätt till...