Kapitalismen dödade Vegocafedrömmen

Denna september 2020 släpper jag låten Stardream! Samtidigt så börjar jag jobba på ett café som även den slår upp dörrarna denna månad!! Eller rättare sagt, jag TRODDE att jag SKULLE börja jobba där, för vad som såg ut som lovande utsikter blev snabbt en besvikelse. Idealismen bakom idéerna, att prova och driva vegocaf'e tillsammans, falnade abrupt och efter bara några dagar byttes gnistan ut till en strävan mot att enbart överleva ekonomiskt. I detta inlägg får ni följa med på ett möte med caféägaren som betalar för att ha café, en som gärna skulle vilja satsa på eko, vego och reko, men som vid närmare eftertanke får kalla fötter och byter kurs. Vi får än en gång skymta mekanismerna som styr världen och de digra valen som många som på något sätt sitter fast i ekorrhjulet, väljer att ta. 

         Rohan ringer sent på fredagakvällen med en vinnande röst och säger att nu är han på väg att bli klar med caféets inredning. Han har jobbat med det här länge och väl nu, lagt ut en hel del arbete och pengar på att totalrenovera lokalen.  VILKEN hejdundrans schock när jag hörde att kalaset hade kostat runt 400 tusen! Lättad och nöjd över att få ett arbetstillfälle inom ett område som jag brinner starkt för, nämligen vegansk, hälsosam mat, så tänkte jag att nog visste Rohan vad han höll på med och mitt hjärta fylldes till bredden av glädje när han sa att han ville ge vegoinriktningen en chans. Ja, på något annat sätt tänkte jag iallafall inte ha det... Där gick min gräns: serverades det kött på menyn så ville inte jag vara med. 

     Första gången vi hade kontakt om det caféet var någon gång på vårvintern i år. Jag minns det så väl när han ringde och frågade vilken färg jag tyckte väggarna skulle få, och om jag ville jobba där med honom från och med augusti när öppningen var tänkt att äga rum. Träffats, ja, det hade vi gjort ute med hundarna när de morsade på varann nån gång i höstas. Lokalen hette Bästa Svängen Hökarängen och var tydligen känd från en Lasse Åberg film, vilken, det vet jag inte. Jag hade själv hunnit hålla i 2 tillställningar i lokalen; en musikafton och en vegansk julfest... Platsen hade i årtionden använts som café och samlingslokal till ett gäng nyktra alkoholister och deras polare. Den mysiga 2 rummiga etagen med kök brukade även hyras ut till fester, barnkalas och ett och annat politiskt möte för Stockholms vänsterorienterade figurer. Nu tyckte någon uppenbarligen att det behövde fräschas upp... Så Rohan, som hade sagt att han hade fräscha idéer till menyn, fick uppdraget och i utbyte skulle han få betala samma låga hyra som de nyktra vännerna. 

     Jag tyckte mycket om Rohans idéer med stället; att locka dit fler gäster och folk av olika slag, att servera mycket rawfood och veganskt, att hålla i kulturella arrangemang såsom konstutställningar och öppen scen.. . Så jag ändrade mina planer för lördagen på kort notis och gick med på att svänga förbi och börja skissa på menyn.

     På Måndagen fortsatte vi att skissa i några timmar och nån dag senare åkte vi iväg till Årsta partihallar för att köpa alla tänkbara fina ingredienser som skulle möjliggöra detta lysande café, creperi och galletteri. Hoppet stod högt på himlen, väggarna hade fått en vacker ceriseröd färg, och fastän det var mängder av saker kvar att göra, så kändes allt lovande och bra. Bland det roligaste av allt, om jag nu får vara lite självisk, var att jag på första gången någonsin skulle få ett stadigt jobb, och därtill med något riktigt fint och meningsfullt, något som jag är säker skulle förändra världen till det bättre! Vi siktade vi in oss på att öppna under andra hälften av veckan. Rohan borrade i väggarna och bänkarna, satte dit välbehövliga attribut, Félix den outtröttliga resande fotografen hade hängt upp sina samhällsskilldrande verk och jag bakade och bakade, eller "unbakade" och bakade tills jag var helt trött i rygg, händer och fötter. På torsdagen hade jag redan hunnit få det att vattnas i munnen på alla Stockholms veganer och vegetarianer via olika Facebookgrupper och alla vännerna var minst sagt glada över denna min fina utvecklingen. Från att ha jobbat med min egna unika, men i mångas ögon kanske lite schabbiga pop-up café med projektnamnet Fria Djurens Giraffbar som brukar sälja rawfoodglass I Stockholms parker och även fika på flertalet demonstrationer, till att få ett stadigt jobb på ett mysigt ställe ihop med någon som hyste liknande ideal... 

      Det var ju toppen! Men redan på 3e anställningsdagen började jag ana lukten av rutten fisk. Caféägaren sa på morgonen precis vid arbetspassets början, att det nog inte skulle gå och anställa mig mer än att jag då och då skulle hopp in och göra godsakerna som jag är känd för. Det skulle helt enkelt inte gå ihop ekonomiskt att anställa någon på grund av de många omkostnaderna runt caféet. Därtill höll han på att överväga att köpa in och servera stämpelmärkta räkor och fisk. Va?! Jag påminde honom om prövoperioden han hade sagt att vi skulle köra på, men forna dagars glans var nu borta från blicken jag då fick. Den sa iskallt och beräknande: här behövde det dras in pengar, så enkelt var det. Så lite fisk och även sockerdricka, dvs. läsk skulle även få sin självklara plats på menyn. Va?! 

Jag andades djupt och sade: Det är okej, jag förstår, och menade det faktiskt, för hur slitsamt är det inte att i längden att jobba i kök för att driva in stash? Och jag förstod ju att karln befann sig under press... Hyran hade tydligen tredubblats sen hyresvärden kom på att syftet med detta nya ställe var kommersiellt...   Jag började tänka på mig själv och såg fördelarna med att inte få jobba där, trots allt. För hur skulle jag hinna jobba ordentligt med musiken och mitt bokskrivande med 3 till 4 arbetsamma pass i veckan, 2 rätt så små barn och en hund att ta hand om? 

Så, det var faktiskt en lättnadens suck som drogs när dagens rawfood bollar i tuttifrutti smak började ta form. Men bubblan hade inte spruckit helt än....

    Perfekt tänkte jag, att bara hoppa in då och då och bara behöva göra det jag är bra på och står för... Och ännu bättre nu när Rohan alltså sa att han inte var redo att driva vegetarisk /veganskt café... Att slippa jobba på ett ställe som skulle servera fisk, vilken välsignelse, vad skönt! 

      Riktigt helt och hållet sprack bubblan när jag kom förbi och kollade läget på tisdagen veckan därefter. Det enda roliga var att kunna gå in på stället med våran hund och hälsa på, samt även att se mina bakverk i caféets vitrinskåp. Det var när jag sneglade på en cafégästs galetteprydda tallrik som chocken blev påtaglig och läget uppenbarade sig, på en och samma gång, tragiskt och lustigt. Där på gästens gallette skymtade en bit skinka fram. På menyn fick jag bekräftelsen att ja, Rohans utmaning till att hålla sig till vego, hade helt veknat. Och inte nog med det, Rohan hade nu även hittat några köksentusiaster som till skillnad från mig, kunde hjälpa honom gratis med att göra mat med djur på. Efter mindre än ett dygn av prövoperiod ändrades alltså kurs och inriktning. På stället som först skulle stå för att bli en fredens borg, kunde man nu knappast ana någon ursprunglig godhetstanke annat än att ge sina medortsbor ett vackert ställe att sitta på. Och orsaken: Caféägaren trodde inte att enbart vego skulle sälja tillräckligt bra på orten. Och bakom denna rädsla att inte våga satsa på fredlig mat kunde följande urskönjas; kapitalismens hårda och orensonliga grepp; hyresvärdar som tjänar pengar på att bara äga, som tjänar stålar på de som jobbar och sliter, sliter i tron att de gör någonting bra och meningsfullt, utan att egentligen våga tänka särskilt långt eller djupt på konsekvenserna av sitt handlande, konsekvenserna för miljön och andra människor och djurs hälsa och välmående, konsekvenserna av vad de sätter på menyn. Slutsatsen stod klar och tydlig: Vanan att tjäna pengar på djur och deras kroppar, som nu så länge har hållit många i ett ekorrhjul, är mycket svår att slå sig fri ifrån. 

Något som hade kunnat bli ett ställe med ett hälsosamt fokus och vision byttes snart ut till ett ställe med skyhöga priser för fika och mat med devisen; business as usual. 

 Nu kan jag bara hoppas på att mina nya kompisar kan förstå en vacker dag. Jag kommer hursomhelst att erbjuda gratis hjälp att utforma en vegansk meny, för DET var ju lågan som fick iallafall mig att nappa från första början. Och vem vet, kanske blir det då en spelning eller två på deras fina scen ☺️. Stardream och Radical Tree-Huggerladyns låga kan inte släckas så lätt. Och till min och mångas förtröstan så öppnade en eller 2 helt veganska caféer i andra Stockholmsförorter samtidigt som Café Körsbär 🍒. Och Djurens Fria Giraffbar finns ju fortfarande! Faktiskt. ☺️

För att stödja denna idealistiska pop-up café, gå in och likea på :  

Www.facebook.com/friadjurensgiraffbar Fria Djurens Giraffbar