Kampen om vår och Jordens Hälsa och Integritet, Stoppa 5g!

    Efter en 20 minuters promenad från Blackebergs t-banestation mellan bostadsområden men mest gångstigar vid vattendrag och bilvägar, befinner jag äntligen mig vid Kanaan Badet. Detta är ett ställe som jag aldrig varit på men som, precis som alla bad denna heta vackra sommar,lockar med sin svalka. Fast inte är jag här primärt för att bada...jag är här för att leta upp Henke och hans gäng, lära känna dem lite bättre och dela ut flygblad om den ökande strålningens faror i vår värld. På vägen hit satte jag mobiltelefonen på flygläge, det kändes bra att ta en paus från strålningskällan i min närhet och i stället bara vara helt och hållet i nuet i min nya omgivning. min plan är ju att sätta nallen i detta läge i 3 timmar per dag, och detta för att avlasta psyket från intryck som jag annars ständigt hämtar in från denna manick och dess hörlurar, som annars alltid lockar mot till synes mera vetande igenom videos och allehanda nyhetsinslag. Men jag tänker; alla de små sakerna som livet visar mig finns oftast rakt framför näsan och dessa kan intas med alla sensationer, så varför ha min uppmärksamhet borta någon annanstans mest hela tiden? Näe, nu känns det verkligen som en självklar del i mitt integritetssökande att distansera mig lite från alla dessa skärmar som ständigt pockar och stjäl stunder av vår uppmärksamhet, stunder som kunde ha ägnats till rofyllt reflekterande.
      Det är otroligt mycket folk vid badet. På mattan av grönska framför den bländande vattenmassan brer sig filt efter filt med mat och badsugna förortsbor. Som vanligt är det flest barn och ungdomar i och vid vattnet, medan deras föräldrar eller andra släktingar verkar gilla att mest sitta och mumsa på något medhavt. Jag hade tänkt att primärt använda mig utav min intuition för att hitta Henke och gänget, men i detta folkhav ter sig det en smula svårt, så jag tar lilla genvägen, tar fram mobilen och slår av flygläget, ringer upp. Efter mindre än en minuts pratande å telefonen har jag lokaliserat den sprallige Henrik med ögonen, han viftar härligt med armar och ben uppifrån en liten kulle där det sitter ett gäng och hänger i skuggan. Nåja, jag hade nog kunnat hitta dem med intuitionen helt och hållet ändå... jag var ju inte så långt ifrån trots allt... men som vanligt så kändes det alltför frestande att ta genvägen genom mobilen. Jag går mot min värd som för dagen är klädd i röda långbrallor, vit t-shirt, keps och solbrillor och sin sedvanliga magskylt där man ser bilden på en mobilmast och den farliga strålningen ditritad som röda blixtar. Jag träffade Henke för första gången på Protestfesten Stockholm Alive!, en tillställning som jag själv tog initiativet till och som hölls på Medborgarplatsen med tal, musik och informationsspridande för en vecka sedan, den 14 juni, 2020. Redan då gjorde han ett stort intryck på mig med sitt engagemang och många, fina men alarmerande, hemsnickrade skyltar och jag beslöt mig för att ha med honom i första videon om Stockholm Alive, ja, som ni för övrigt kan se här ovan.
    De andra i Henkes gäng är lite mer nertonade i sina färger och utstrålning och passar väldigt bra in sittandes på de blåa och vita filtarna. Jag får träffa Anna, Bosse och Andreas idag som alla sitter och chillar lite efter den långa promenaden dit. Det första Henke berättar för mig är att de hade mätt strålningen vid några speciella lampor på vägen hit och att strålningen där hade ökat något så alarmerande jämfört med valörerna som mättes här för 4 dagar sedan.
   När vi väl tagit oss en fika med kaffe och/ eller Henkes goda medhavda kakaopulver och jag äntligen får bjuda  de andra på vegansk skagenröra, så makar vi oss upp från kylan som ändå infunnit sig i skuggan och vandrar ner med Henke mot folkmassorna. Ja, det blir jag och Anna som går med Henke, Bosse och Andreas väntar kvar och vaktar grejerna. Det gäller ju att lära sig utav gårdagens händelser i Tanto Park, där 2 arga personer tydligen hade antastat skyltarna när gänget var och delade ut och slängt iväg några av de raka vägen mot soporna. Vad det var för lakej vet jag inte, men troligtsvis någon som blev väl provocerad av denna Stoppa 5g aktion.
     Vi ser med glädje hur de flesta tar emot de olika flygbladen och infobroschyrer från Strålskyddsstiftelsen och tidningen Vågbrytaren med intresse, frågar nyfiket om 5g och även tackar oss. Det är bara ett fåtal som inte tar emot. Anna kommer på den goda idén att sätta upp nån broschyr även vid badets anslagstavla. Efter en stund  av detta ideella jobbande för våra medmänniskors hälsa är det två snubbar som närmar sig oss och varav den ene börjar berätta om sina nuvarande erfarenheter av strålningen. Han och kompisen ser ut och komma från mellanöstern nånstans och berättar i perfekt svenska att han tror sig har drabbats starkt utav att en mast satts upp i närheten av hans bostad och intill en skola. Han berättar att han har svårt att sova, huvudvärk, yrsel och har känt sig deppig de senaste 2 månaderna sedan masten sattes upp. Den långa mannen är i trettioårsåldern och har stora bruna ögon som lyser av snällhet och jag känner genast ett släng av empati. Vi kan kalla honom för Abdul och hans kompis för Markus. De frågar om vi kan gå och hjälpa de mäta strålningen vid en skola och deras bostadsområde i Vällingby. Ja, det är klart vi gör säger jag och sneglar på Henke som ser skeptisk ut, vi har ju trots allt hela stranden kvar att gå igenom att prata med folket och informera de om farorna!

Fortsättning följer...