En Jättelik Havsdrake ligger och slummrar i vår världs djup, kommer den snart att vakna upp och vad kommer detta isåfall att innebära för vår civilisation och våra städer?


      Natten till idag hade jag en fantastisk dröm om ett drakmonster i havets djup som ansågs vara gud av vissa av människorna som bodde i en stad ovanför där den låg och sov och hade så gjort i tusentals år. Staden låg som sagt på vattnet och liknande dagens Venedig. Den enda skillnaden, så vitt jag vet, var den jättelika, hyperkolosala draken som låg och sov i gångar under stadens anrika byggnader där maktens folk satt och planerade och bestämde över invånarna i staden. Vissa av stadens invånare misstänkte att monstret levde i deras närheten men bara låg och sov då de hade hört legenden om dess jättelika uppenbarelse i djupet av sitt hav. Andra avfärdade dessa påståenden med en nonchalant handviftning.

     De flesta visste dock inte att den befann sig precis mitt under dem medan vissa sa sig ha sett dess oerhörda skepnad vissa dagar då vattnet tedde sig mera genomskinligt än vanligt. De kunde stå och offra blommor, teckningar, stenar, smycken och kakor till det väldiga djuret som bar sov och sov och sov medan andra hånskrattade åt denna kult som de stämplade som dårar och fåntrattar.  Dessa "ockultister" ville vara så försiktiga som möjligt för att inte väcka drakens oerhörda vrede ifall att den skulle störas av de andra människornas tumult och intriger. Det enorma havsmonstret levde med drakkultens anhängare i deras tankar om dagen och så även i deras drömmar om natten. Flertalet anslöt sig då de anade och kände av drakens väldiga och kusliga närvaro på dagen då de vandrade på stadens gator. Allt de företog sig i staden försökte de därför göra med vördnad och som i en andakt. 

    De andra stadsinvånarna brydde sig inte ett dugg om tron på draken som för vissa nästan hade blivit som en religion.  De bråkade och hade sig med varann som om monstret inte existerade och de inte alls var rädda för det. De gick så långt så att de nekade dess existens och påstod någon annan att detta havsdjur faktiskt existerade och att den befann sig rakt under deras stad, skrattade de denna person rakt upp i ansiktet och sa till och med att de tänkte ta reda på den saken, skicka ut några soldater för att kolla och spetsa draken med tusen spjut så att den skulle dö där, rätt och slätt och på fläcken. Denna högfärdiga grupp med människor bestämde sig en dag för att sluta sig samman och bilda kommité. De tågade till stadens center och rådhus och skanderade krav till de sittande politiker att skicka ut dykare och soldater som skulle ha som uppgift att kolla efter om det verkligen befann sig en drake i havets djup. Dessa ministrar, som i vissa fall var drakdyrkare och i vissa fall inte, skakade på huvudet och sa att de inte kunde utsätta landets soldater och dykare för en sådan stor fara, för ifall draken fanns så skulle den säkerligen vakna till liv och skada både dessa människor och hela staden allvarligt. Död åt draken-komittén gav sig inte så lätt utan fortsatte sitt skanderade som år efter år blev mer och mer högljutt och fick fler och fler med sig. De fick med sig många unga människor som var arga och upproriska och de krävde parlamentets omedelbara avgång om de inte med omedelbar verkan skickade ut soldatdykarna att kolla läget om huruvida draken fanns där eller inte. Och om den fanns där så skulle de med omedelbar verkan döda den, för den var ju i så fall en stor fara för staden och dess invånare, inte sant?! Men HUR skulle de döda draken undrade många. Vissa snillrika medlemmar i Döda-draken-kommitén bestämde sig för att uppfinna speciella vapen som de, ifall det fanns en drake i havets djup, kunde använda på den. De trodde egentligen inte på draken, men fall den fanns så var det ju bra att ha vapen emot den och om den inte fanns så kunde de ju alltid känna sig mäktiga med dessa vapen och hota närliggande kungar och riken ifall de någon dag skulle anfalla. Denna sorts mentalitet spred sig som en löpeld genom staden och anhängarna till kulten som istället ville ha fred med och till draken visste till slut inte vad de skulle göra. Hur de än gjorde och offrade så kände de på sig att den avgörande stunden som de alla hade fruktat och förfasats inför nu, var alldeles bakom hörnet. Våldet, ilskan och oron i människans kollektiva sinne hade eskalerat. De tusenåriga förutsägelser som de hade läst om och trott på i alla dessa år visade sig slå in, tyvärr. Desto mer ilska, oro och hotfull stämning som härskade i stadsinvånarnas hjärtan och sinnen, ju mer väcktes den väldiga draken ur sin tusenåriga sömn.  

     Rätt vad det var så vaknade monstret av de arga och oroliga människors hot, enfaldiga bråk med varann, meningslösa och långdragna intriger. Det väckte en sådan vrede hos den gigantiska havsdraken att den sakta men säkert började röra på sig och flåsa. Stora vågor piskades upp av dess ångestladdade rörelser och när den märkte att den satt fast i tunnlarna under staden där endast vattnet var dess egentliga tröst, så blev den så till sig av desperation i och med dess upplevelse att människorna inte kunde hålla sams utan envisades med att bråka och stångas över det ena eller andra problemet istället för att försöka komma på en fredlig lösning, att den till slut inte förmådde göra annat än att explodera i ett vredesutbrott så häftigt att till och med gudarna uppe i himlen stod häpna i fasa. Den mest enorma fontänen av vatten som världen någonsin skådat borrade på några sekunder sig igenom människornas säten av makt som for upp i tusen bitar upp i luften som vore de leksakshus som ett argt barn krossade sönder. Människorna som hade känt på sig att vredesutbrottet vart på väg hade varnat de andra, men långt ifrån alla hade haft modet, styrkan och beslutsamheten som krävdes för att lämna sina hus och fly upp i bergen. Det var endast de som hade litat på sin intuition och varningslarmet som fyllde deras nattliga drömmar med fasa, som överlevde monstrets väldiga uppvaknande. Alla andra strök med då det kolossala havsdjuret steg upp från under staden, flåsade, stormade och stampade sönder det hela! Allting förstördes på bara några ögonblick. 

      Människorna hade överlag valt att odla hat och osämja i hjärtat istället för fred, hopp och kärlek. Århundraden och årtusenden av hårt arbete och eftertanke med att bygga upp den vackra och pompösa staden förintades på endast några minuter på grund av de oförståndiga människornas krigiska tankar ord och handlingar. 

         

Reflektioner över drömmen jag hade och dess innebörd

        Jag tror att draken symboliserar en viss energi som finns i oss alla, både som enskilda personer och även i oss som kollektiv varelse eller själ. Det är vår urenergi, den som är starkt kopplad till vår livsenergi och heliga, gudomliga natur. Det är den fantastiska skaparkraften och kundalinienergin som vi alla har inom oss, för utan den så skulle vi inte kunna leva . Mekanismerna som man ser spela ut sig i min dröm är verkligen något att förundras, men även i vissa lägen förfasas över och ha respekt för. 

En annan aspekt är den om respekt för naturen och dess djur. Alla behöver ju leva i fred och harmoni. Djuren behöver även att deras förebilder, människorna, agerar dygdigt. Om de utnyttjas obarmhärtigt och krig förs mot deras väsen, vaknar till slut deras argaste odjur till liv och det uppstår ännu mera elände. Detta har hänt inte bara i en stad utan i flera länder och städer under världshistorien. 

    Kan detta vara historien bakom stora Atlantis nedgång? En röst mitt i min upplevelse av denna dröm, sa till mig att så har varit fallet, inte bara en gång, utan många gånger under historiens gång.

 

Uppmaning till min själ och även så till världssjälen

    Snälla, kära du, läsare av min drömdagbok här och nu, odla hellre fram din inre styrka, tålamod, hopp och kärlek. Kultivera hellre din inre sans och  ditt lugn istället för att slänga stenar på det slumrande monstret som förmodligen finns inom oss alla genom att låta elaka ord flöda ut ur din mun. Ha respekt, vandra i vördnad och lita på intuitionen din ty det är endast på det sättet som vi kan upprätthålla freden inom oss själv och på jorden. 

 

Slutsats och inre bön

Jag drömmer om en värld och en tillvaro där vi kan bli vän med draken, lära oss att stävja dess oerhörda kraft så att vi kan uppnå fantastiska saker tillsammans. Jag drömmer om en tillvaro där jag mer och mer lär mig känna igen och lita på min intuition, den som baserar sig på mitt högre vetande, förståelse samt respekt för universums förunderliga lagar och processer.

 

// Derlyflow ur min drömdagbok. drömmen drömd natten till torsdagen den 30 september 2021

Kommentarer